Lena Rasmussen
kl. 13:30
(C5 hallen, Plan 1)
Hjärnan bearbetar och tar emot synintryck – går det att återerövra den visuella funktionen efter en neurologisk skada?
Lena har över 40 års erfarenhet och legitimerad optiker/ optometrist som arbetar inom neuro-optometri, d.v.s. hur hjärnan bearbetar och tar emot synintryck.
”Jag avslutade optiker utbildningen 1974 och blev snabbt varse att det enda jag lärt mig var att undersöka synskärpan och det hjälpte somliga. Det fanns också de som fick besvär med sina glasögon som jag provat ut, trots att jag undersökt och åtgärdat de synfel exakt som jag lärt mig under optikerutbildningen. Därför fortsatte jag att studera vid Institutet för Optometri en privat vidareutbildning i samråd med London Refraction Hospital. Därefter utbildade jag mig vid Baltimore Academy of Behavioral Optometry mellan 1992 och 1996, där ingick utbildning i neurooptometri. Jag inbjöd dessutom föreläsare främst från USA för att få så många optiker i Skandinavien att bli intresserade av att vidga sina vyer. Jag tog kurser i Integrering av primitiva reflexer hos Neuropsykolog Catharina Johannessen Alvegård och inkorporerade det jag lärt mig i mitt arbete. Jag insåg att detta hade stor betydelse för visuell inlärning, vilket gjorde att jag höll kurser för optometrister i USA, England och Italien. De primitiva reflexerna är nödvändiga för vår visuella utveckling.
På engelska finns det två ord för syn, sight och vision. Sight är det som de flesta människor förknippar med syn det vill säga , se skarpt och tydligt. Vision betyder hur hjärnan processar och sammankopplar synintrycken med övrig information, som kommer från kroppens muskler, nacke och öron. Om den sammankopplingen inte fungerar som den ska kan man bl.a. få yrsel, svårt att orientera sig, att läsa, koncentrera sig, problem med att komma ihåg. Det blir ansträngande att vistas i röriga miljöer och man kan bli ljuskänslig. Problemen finns även om man ser skarpt så det har ingen betydelse av hur tydligt det är. Om man har flera eller några av tidigare nämnda symtom men försöker att fungera i tillvaron ändå, kan man så småningom bli utbränd.
Synen är även påverkad av vårt nervsystem, enkelt förklarat har vi det sympatiska och parasympatiska nervsystemet, som ska balansera varandra. Det sympatiska nervsystemet ska hålla oss alerta och det parasympatiska tillåter oss att vila, det vill säga inte vara alerta på allt hela tiden. Vid en olycka eller en stressreaktion kan det sympatiska nervsystemet blir överaktivt. Hjärnan vill hela tiden vara uppmärksam på eventuella faror runt omkring oss. Vi tappar förmågan att fokusera (det centrala) och dämpa ner det som finns runtomkring (det perifera). Ett exempel är att du ska inte försöka hålla fokus på alla människor och ljud samtidigt på tågstationen, men om något händer i din periferi måste du kunna byta fokus. Man kan inte hålla fokus på allt samtidigt det skapar kaos i hjärnan. Hjärnan får svårt att veta var du själv är i förhållande till allt annat. Det blir ansträngande att vistas i miljöer där hjärnan inte kan sålla intrycken.
